Valencia nästa

Zeztin hade genomgått mycket för att komma till den punkt hon var på nu. I sitt sökande efter en klinik som kunde hjälpa henne hade hon tillslut fått förfrågan om ett prov som hon skulle ta. Hon gick motvilligt till den klinik som igentligen inte ville ha något med henne att göra. Där träffade hon på en sjuksköterska som faktiskt var villig att hjälpa henne. Åtminstone kändes det som det. Efter flera månaders letande efter klinik fick hon plötsligt en lista med massa tänkbara kliniker som kunde vara till hennes hjälp av sköterskan. Förbyllat tog hon emot den. När hon hade kontak med läkaren i böjran av året hade hon frågat honom om han kunde rekomendera någon klinik till henne. Svaret hon fick var då nej och ändå ligger det en tjock pärm i receptionen med alla möjliga tänkbara kliniker.

Nu var det i sista minuten. Hon kontaktade en klinik i Valencia som hade hög statestik för lyckade IVF. Alltså lyckade inplantering av emrion i livmorden. 63% lyckade graviditeter hade de. Om man gjorde 4 försök hade de 90% lyckade graviditeter.

Zeztin hade varit och lånat pengar. 200 000 tusen kr hade hon på sitt konto nu. Ett försök kostade 3645 €. Hon hade räknat med ca 8000 € per försök men nu var det billigare så hon skulle kunna göra alla fyra försöken.

Problemte hon stod inför var att allt började stänga ner inför semmester. Hon hade fått ett schema som hon skulle följa. Dels skulle hon ta p-piller fram till den 2 juli. Den 29 Juni skulle hon ta en spruta. Hon hade fått med sig recept på mediciner som hon hämtat ut i sverge. Bara att få de utskrivan var kämpigt. Hon hade fått gå åter igen till klinken som var motstävig för att få hjälp. Där stod sköterskan som ville hjälpa och hon bokade in henne så de hjälpte henne att skriva ut recepten på svenska. De hjälpte henne att ta sprutan oxå.

När hon var i Valencia sa de att hon hade en för trång livmoderstapp. Den skulle behövas utvidgas så att själva IVF gick smärtfritt. Det var det värsta hon varit med om. Läkaren kändes ändå som om han var villig att utföra det hon önskade sig. Entusiastiskt visade han henne vad han syslade med på en skärm där de skannade hennes livmoder. Men när själva ingreppet skulle göras så verkade det som om han inte brydde sig vidans värst mycket om henne. De skulle klämma fast något runt livmoderstappen för att få motstånd att utvidga tappen. Det gjorde så ont att Zeztint skrek och gick upp i båge av smärta. De gav då henne smärtstillande medel. I efterhand insåg Zeztin att det skulle hon nog haft från början innan ingreppet. Den enda som talat om för henne att hon skulle ta bussen den dagen var den vällvilliga sjuksköterskan, men hon var nu på semmester. Zeztin funderar fortfarande om det verkligen skulle göra så ont?

Nästa steg och det sista i undersökningarna var att skanna livmorden för att se hur tjock slemhinnan var. Sen var det bara att åka. Zeztins problem var att allting stängde för semmestern. Hon hade suttit och ringt runt hela stan för att hitta någon som kunde hjälpa henne med detta. När hon ringde en klinik som skulle vara öppen så svarade de att de inte hade tid redan när hon berättat att hon varit i Valencia för undersökning. Zeztin hann inte ens berätta vad det var hon behövde ha hjälp med.  Det finns motståndare överallt.

Nu var det bara det sista kvar sen var allt klart. Zeztin återkommer med hur det har gått.

 

I skrivande stund ringer en klink och säger att den kan hjälpa henne. Hon blir jätte glad. Men det kommer att kosta henne 1000 kr. Spelar ingen roll, bara hon får det gjort.

Håll tummarna för att allt går bra för henne.

 

Diskriminering i sjukvården.

Zeztin är besviken. Hon känner sig diskriminerad och orättvist behandlad. Zeztin har börjat inleda sin väg till insiminering. För att komma till kliniken i Danmark måste hon göra en massa tester. Fylla i de papper som hon skickat efter från en klinik i Danmark. Hon sökte upp en privatklinik och berättade om sina planer. Då märkte hon inte så mycket av vad hon till sin stora besvikelse senare skulle upptäcka.

På kliniken pratade hon med en läkare som berättade att hon dessvärre var äldre och changserna var små att bli gravid vid hennes ålder. Han förhörde sig om hennes sjukdoms bild. Det som skulle vara något att ta på är att hon var operad i axeln i Mars förra året, 2008. Men läkaren tyckte inte det var någont större värde för störa hennes planer.

Efter förhöret fick hon ultraljuda sina äggstockar. Det såg bra ut, där var det inga problem. Läkaren var profsig på den punkten. Sen var det dax att planer in prover. Man tog prover bland annat på hennes hormoner. De behövde vara i rätt nivå för att insiminationen skulle lyckas. De tog även prover vid hennes mensperiond hade börjat.

Zeztin behövde även ta prover för hepatit b och c. Hiv 1 och 2 där till behövde hon för röda hund och clamydia. Detta gjorde hon hos sin Mödravård central. Det var ett mycket bra idé att göra. Det är dyrt att göra det på privat klinik. Beroende på vilket blodprov som skall tas är kostnade 150 kr till 300 kr. Barmmorskan som tog hand om Zeztin tog för givet att hon skulle bli gravid. De tog lite provet till som syfelis, gonnorer och kondylom. Samtidigt tog de reda på vilken blod grupp hon hade.

När proverna på kliniken var klara fick Zeztin telefontid med läkaren. Han berättade om de olika proverna. Specielt ett om hormonerna. Det finns olika hormoner och ett av dem var lågt enligt läkaren. Han sa att changserna var mycket små eftersom nivån var låg och avrådde från insimination. Zeztin fick all infromation hem skickad till sig. Det är bra då har hon allt på papper.

När Zeztin nästa gång var hon sin barnmorska berättade hon för barnmorskan vad läkaren sagt till henne. Barnmorskan bara tittade på henne. ”Om hormon nivån är låg medicinerar man så att nivån går upp.” Då gick det upp för Zeztin att läkaren var motståndare till att singelkvinnor insiminerade sig. Hade det varit ett par så hade han självklart föreslagit medicinerng för att få upp hormon nivån. Men han sa bara att han inte rekomenderade insimination.  Zeztin var diskriminerad. De finns läkare och kliniker som har en bestämd uppfattning om att singelkvinnor inte är värda att få barn.

Det är en skrämmande inställning. I sin enfaldhet trodde hon att svensk sjukvård var opartisk. Men så är inte fallet. Zeztin undrar vilka fler läkare och klinker, som inte jobbar just med insiminerng, som bestämmer att du får dö och du får leva!

Att singelkvinnor inte får insiminera sig i sverge.  Jämställer Zeztin med att man tvångskastredade männikor för att man ansåg dem för dumma för att få barn.  Det är samma tänk i dag som då. Man försöker tvinga singelkvinnor till att inte skaffa barn. Vi är för dumma helt enkelt. Har vi inte lyckats att fixa en kille och få barn så måste det vara något fel på oss. Är det någont fel på en männiksa så kan man inte vara kapabel att ta hand om ett barn heller.

Nu hade Zeztin fått andra klinker som arbetade med barnlöshet. Hon hade fått tre olika ställen som hon skulle prova. Du som läser detta. Håll tummarna för att hon får den hjälp hon behöver. Det hon saknar är äggledarspolning och medicin för hormon nivån.

Hur gick det med proverna från barnmorskan? Allt var grönt. När Zeztin träffar en kille har hon,( som hon själv kallar det,) Greencard.

Lev väl 

Zeztin

Tillbaks med en massa nytt.

Zeztin har börjat sin proces för insiminering. Hon har kontaktat storkkliniken i danmark. Den 13 februari har hon fått en jornalsamtals tid. Innan det skall hon skicka över alla papper hon fick som skulle fyllas i innan. Allt det konstar 600 danska kronor, ungefär 870 kr. Det är bara början. Zeztin var oxå för att kolla upp sina äggstockar. Det gjorde de med ultraljud. Hon ställde hundra frågor som vanlig. Vad som händer sen är att hon skall tillbaka veckan efter ca den 27 denna månaden. Då skall de kolla upp äggledarna så att det inte är någon förtränging i ledarna. Man sprutar in kontrasvätska för att se att allt är ok. Samtidig tar man en massa prover. Dels för könssjukdomar som Hiv 1 och 2, clamydia och hepatit C och B samt syfilis. Man kallar det även för blodläsning. Det här får alla göra som vill få barn genom hjälp. Eftersom Zeztin är en ädlre person gör man lite till för att kolla att allt är grönt. Då gäller även ämnesomsättning och hormon nivån. Allt det händer nästa vecka under ägglosningen.

Veckan där på skall hon passa in sin mens och ringa den klinik som hjälper henne. Det var mycket information så hon var ganska trött i huvudet när hon gick där ifrån. Hon insåg att datumet som hon bestämt med den danska kliniken skulle spricka. Alla information skulle inte hinna fram innan samtalet. Nu måste hon boka om tiden eller säga att hon hör av sig när hon alla info har landat.

Att välja barn vid hennes ålder är inte ett bara att köra på. Även om hon tar massa prover och de säger att det ser bra ut. Finns det andra saker som sätte käppar i hjulet. Hennes ålder, eftersom hon nu är 44 och fyller 45 är hennes ägg inte i bästa konditon. Kvaliten blir sämre och sämre. Även om ägget blir beftuktat så är det inte säkert att det ”sätter” sig i livmodern. Men det finns på den punkten ett alternativ, ägg donation. Zeztin måste ta reda på om kliniken i damnark kan ordna det eller om någon annan klinik kan hjälpa till med det.

Flera problem som finns på vägen är att hon röker. Svårt men hon tycker att det gått ganska bra. Hon har använt sig av NiQiutin 4mg. Det ända som har funkat för henne. Men hon har haft sina bakslag. På tre veckor har hon rökt tre paket. Ut över det har det gått bra. Om hon inte tar tabletterna så får hon tankar på ciggaretter. När hon tar en försvinner dessa tankar. Undet veckan har hon inte tagit någon tablett på kvällen och det har gått ganska bra det med. Men i fredags gick det inte. Zeztin köpte ett paket, hon vet inte bra. Hon kommer att fortsätta efter att paketet är slut. Man kan tycka att det bara är att slänga ut paketet. Där kommer hennes tokiga tankar in,går inte. Till detta hör att hon plötsligt känner nikotinsmaken i munnen. Hon har aldrig känt det förut. Smakar inte gott alls tycker hon. Samtidig tycker hon att ciggaretterna inte tillhör henne längre. Förutsättningarna är ändock ganska goda, trotts alla återfall. Det kommer att gå bra det här.

Kaffe är inte bra för fertiliteten häller. Oxå ett svårt ämne. Hon har köpt koffeinfritt kaffe. Ett kaffe som är 10 kr dyrare men hon tycker det är värt det. Zeztin är den värsta kaffekärringen som går på denna jord. Tyvärr har hon just nu köpt ett vanligt kaffe. Zeztin tänkte sig prova att INTE ha kaffe hemma och dricka te istället. Sprack det oxå. Just nu dicker hon vanligt kaffe. Tyvärr måste tilläggas. Med teer finns det en intresant aspekt. Vissa teer innehåller oxå koffein. Hon har funderat över hur man skall veta vilka teer som inte innehåller koffein? Nästa gång hon köper te skall hon fråga och se om de vet det i affären där hon hadlar sina teer.

Nästa problem hon har,(och den sista,) är att hon är överviktig. Ungefär 30 kg.  Zeztins orginal är ungefär 60 kg.

   En gång i tiden vägde hon det. Som minst vägde hon 57 kg.

   Fast det var inte så snyggt tyckt hon. Hennes revbens stod

   rakt ut då. Inte fint tyckte hon men då fick hon en

   komentar, ”du är så jävla sexig.” Bör tilläggas att det är ända

  gången hon fått en sån komplimang. Man kan undra hur den

  killen var funtad.

Tja, nu vet du hur tung hon är. I dag skall hon ut och röra på sig.  Hennes teori är att springa en stolpe, gå en stolpe. Det är bättre än att sitta still i soffan. Hon hoppas att förlora lite vikt med denna åtgärd.

Det är många frågor som skall besvaras och med dem kommer fler frågor. Samt några problem att lösa och några egenskaper att övervinna.

Men jag hoppas att du håller tummarna för att hon skall lyckas. Hon har fundert över vad hon skulle känna om hon inte lyckas? Det är en jobbig tanke. Zeztin vill verkligen ha barn. Någon som är en del av henne och som är en del av hennes liv. Barn gör livet värt att leva.

Ta hand om er

Zeztin

Julgodis, Jultårta och Buzz

Zeztin var hos sin kompis och gjorde julgodis. Men hon hade en idé som hon ville prova. peppakakstårta. Hon fick fundera en stund över vad hon skulle ha för fyllning i tårtan. Tillslut föll valet på clementiner. Ett recept på mjukpepparkaka hittad hon i en gamla kokbok hon hade. Men den blev inte som hon tänkt sig. Den blev lite för platt. Kl 12.30 på kvällen stod hon och vispade i hopp grädden till tårtan.

Visserligen var alla proppmätta efter att först äta en köttfärssoppa som hennes vännina gjord. Den var jättgod, som vanligt. Alla hade smaskat i sig både chipps och julgodis som blev färdigt efter hand. Hennes vännina och hennes lilla kille gjorde nötter i glögg. De blev lite kladiga men de var goda. Lill killen gjorde oxå tryffel, smarigt men kladigt. Vänninan vispade i hopp ischoklad som smälte när man tog in dem i lägenheten. Hon fick lite hjälp av en av killarna, CH, som var med. Men det sprack, det rann bredvid knäckformarna. Trotts att han jobbas som kock fixade han inte i hopp det. Lustig eller hur?  Den som fixade till det var den andra killen, T, som var med. Mycket godis blev det.

Kl. 12 på natten åt det peppakakstårta. Den fick godkänt beröm, trotts att alla var knôk fulla med mat och godis. Zeztins idéhjärna började jobba. Kan man utveckla denna tårta? Den var god och rekomenderas att prova själva. Clementiner som fylninga var perfekt. Hon la clementiner på förs och sen grädde men hon mistänkte att den skulle behöva stå en dag för att bli lite mer fuktig och smakrik från fyllningen.

Vi satt och spelade Buzz, ett frågesport spel på playstation. Zeztin var en katastrof på att svara rätt på frågorna. Vissa spel avslutades med pajkastning. En tredje kille som var med, M, envisades med att kasta paj på henne hela tiden. Zeztin protesterade och hävdade bestämt att han mobbade henne. M i sin tur menade att hon bara var dålig förlorare. Det lustiga i historien var att när M själv drabbades av pajkastningen och åkte ut ble M jättesur. Man kan undra vem som var den dåliga förloraren? Zeztin eller M?

Tiden flög iväg. När kl var 3 började värdinnan tycka att det var dax att gå och lägga sig. Zeztin undrade över varför de skull gå så tidigt. Zeztin hade ingen anning om att klockan var så mycket. Men de bestämde att köra ett sista Buzz. Zeztin var sist som vanlig. M åkte ut först, men lite sura miner. Sist var T och Zeztin. T vann frågorna men lyckades med kontycket att kasta pajen på sig själv två gåner så Zeztin vann, trotts att hon var sist när pajkastningen började.  T bara garvade och var inte sorgesen över det. Det är bara ett spel. Den kvällen kom Zeztin hem kl 4 på morgonen.

Lev väl.

Julbord och kramkalas

Zeztin var på julbord igår. Hon hade inte mått så bra under veckan. Lite förkylnings tendenser och huvudvärk en dag. Under gårdagens aktiviteter var hon helt nykter. Men det hindrade henne inte från att ha kramkalas. Det förvånade henne att hon sprang runt och delade ut kramar. För det mesta hade hon kramkalas när hon var onykter. Men vad gjorde det, det var bara trevligt. Eller hur? Hon visste inte varför men hon älskade alla människor.

Julbordet var bra. Hon och hennes kompis spikade in på de små talrikarna. Det var mycket bättre tyckte de. Man åt inte så mycket då. På något vis lurade man öga. Om det var gott? Oja jättegott. Zeztin tycket de var skönt att kunna ta bilen hem. I dag sov hon länge.

Men nu skall hon vidare till andra aktiviteter. Julpyssel hem hos en kompis. Hon tänkte sig att gör en pepparkakstårta. Om hur det slutar om det slutar det går att läsa nästa gång hon bloggar.

Kul Jul

Förhandlings dax

Zeztin fick inte vara med. Personalmannen hade medelat till facket att de bara skulle ha möte. Men när huvudskyddsombudet satt och läste igenom meilet han fick, insåg han att det var förhandlingar personalmannen ville ha ”möte” om.  Nu var inte Zeztin säker på att alla insåg vad huvudskyddombudet förståt av meilet.

Stackars huvudskyddombudet hade fått göra en rokad för att kunna vara med på förhandlingen. Han hade själv en massa andra saker inbokade denna dag.

Personalmannen försökte finta genom att först säga att det skulle bli ett möte på fredagen. Men han visste inte när. Sen när han skicka ut meilet hade han inte informerat att det var förhandling. Utan bara skrivit vad arbetsgivarens inställning till Zeztins arbetsförmåga var. Enligt personalmannen skulle Zeztin sparkas.

Men huvduskyddombudet var av en annan åskt. Arbetsgivaren hade inte gjort de åtagandena som var ålagt honom att göra. T.ex var en arbestplatsannalys inte gjord. Det skulle skett 90 dagar efter att Zeztin blev sjukskriven. Zeztin blev sjukskriven den 24 Maj 2007. Det var alltså 1 1/2 år sedan. Men inget hade gjorts sen den dagen. Den skulle genomföras i nästa vecka, på tisdagen. Arbetsgivaren skulle titta på arbetsplaten om hon kunde fyll 100% av sin arbetstid. Problemet var att arbetgivaren bara tittade på grundarbetsuppgifterna. Inte hela arbetsplatsen. Om det var så att hon inte kunde jobba kvar där, skulle arbetsgivaren titta på hela företaget och se om det fanns jobb som hon kunde sköta, inte bara jobb innom IF Metall. Alla förslag som lagt hade kommit från företagläkaren inte arbetsgivaren. Var av ett som personalmannen själv hade sagt att det inte var en bra arbetsplats om man hade problem med axlarna. Huvudskyddombudet sa ”om det är så illa att du inte kan jobba kvar. Får du gå hemma med fullt betalt tills de hittar ett jobb som du kan prova.” Zeztin tappade hakan. ”Kan jag?” ”Ja det kan du, så länge arbetsgivaren inte kan skaka fram ett jobb så kan det blir så.” ”jaha?”

Zeztin hade varti på gott humör idag. Ännu gladare var hon efter hon varit hos sjukgymnasten. Hon hade mätt upp hennes rörlighet och konstaterat att den var 80% av hennes totala rörlighet. Samtidigt hade de kommit överens om att Zeztin bara behövde gå till sjukgymnasten en gång i veckan. Då gick hennes humör upp på topp. Det var ett positivt besked att ta med in i förhandlingarna som skulle ske på fredagen kl 10.

Nu behövde hon alla tummar som fanns för att hon skulle kunna vara kvar på sin arbetsplats. Men hon var inte lika ledsen längre. Zeztin hoppades att allt skulle gå vägen så hon inte skulle behöva skriva mer om det i sin blogg. Det var faktiskt inte det den var tänkt för. Men nu råkade det bli så. Hon tänkte att det kanske fanns andra människor i samma situation som eventuelt behövde lite information om hur det kan gå till. Kanske kunde bloggen ge lite inspiration till hur man själv kunde tänka när man blev drabbad. Vad man själv kunde göra för att inte bli utsparkade från sin arbetsplats.

Zeztin hoppades att snart kunna skriva om det som hon tänkt sig skriva om. Och det var mycket roligare saker än det här.

Lev väl

Zeztin

Sverge=lilla armerika

Zeztin måde inte bra. Hennes humör gick upp och ner. Hon mådde riktigt dålig emelan åt. Försäkringskassan slutade att betala från 30 november. Från den 1 december skulle hon jobba 100%. Arbetsigaren ansåg att hon inte kunde utföra ett 100% arbete. Det på grund av att hon inte var frisk i axeln ännu. De ville säga upp henne på dessa grunder.

Facket ansåg att arbetsgivaren inte hade full följt sina åtagande gent emot arbetstagaren. Arbetsgivaren hade inte gjort en utredning på hennes arbetsplats av villka jobb som var skadliga och villka som var godkänd. Man katigoriserade dem i gröna, gula och röda arbeten. Arbetsgivaren var skyldig, enlig lag, att anpassa arbetsplatsen efter arbetstagaren. I detta fallet efter Zeztins arbetsförmåga. Med andra ord skulle hon kunna sköta sitt jobb till 100% om de gjorde det. Arbetsgivaren skulle oxå titta på andra arbetsplater om de kunde hitta lättare jobb. Zeztin skulle då arbetspröva på dessa arbeten. Det hade hon heller inte gjort. Med andra ord var det mycket som arbetsgivaren inte gjort som de var ålagda att göra innan de sparkade henne.

Det var en oroligt tid som hon hade fram för sig. Hon visste helt enkelt inte hur det skulle gå. I slut änden skulle hon landa på lokala förhandlingar och om det inte funkade skulle det bli centala förhandligar. Fråga var om arbetgivaren skulle driva en hårdare linje nu när situationen var som den var med försäkringskassan.

Zeztin hade varti och pratat med killen som ligger över alla huvudskyddombuden. Han sa oxå att alla de som var helt sjukskrivan skulle förmodligen få sparken direkt, tyvärr. Eftersom de inte ens kommit tillbaka i arbete.

Nya regler kommer från 1 januari 2009. De skulle innebära att alla sjukpantionärer som varit sjuka länge skall försäkringskassan sluta betala till. Deras problem är att de inte får A-kassa utan måste gå direkt till sossialen. När man söker sosialbidrag får du inte äga någonting. Har man en bostadsrätt så måste man först sälja den och leva på tillgångar som det ger först innan man får komma till sossialen. Undra hur det skall gå till när det är bostadsbrist. Man får inte äga något, inge ens en bil.

Tanken med alla nya regler som regeringen ger till försäkringskassan är att alla skall teckna en egen sjukförsäkring. Istället för att förlita sig på att försäkringskassan betalar för din sjukdom. Istället skall din egna tecknade sjukförsäkring betala det, precis som i USA. Din inkomst kommer att avgöra din egen välfärd. 

Sverge är på väg att bli Lilla Amerika. När man lysnar på vad den blivande presidenten i USA säger kan man hör exakt samma argument vår egna sittande regering. Snart är det ditt kontokort som bestämmer om du har råd att betala ditt egna säkerhetsnät när du behöver det, precis som i USA.

Hela sverge sitter tyst och tittar på vad som händer, ingen protesterar. ”Det kommer aldrig att hända mig.” Vad gör du när det händer dig? Då är det försent.

Zeztin

Det är vad hon behöver

Inte bara vacker. Det kanske just det hon behöver

När dagarna är slut

Zeztin var irriterad. De nya reglerna som försäkringskassan gjorde hennes liv till pest och pina. Det var inte hennes fel att hon blev sjuk. Hon gjorde bara hennes jobb. Men regeringe bestämde att hon bara kunde vara sjuk ett visst antal dagar. Sen var hon frisk. Hon hade bestämt att hon skulle gå tillbaka till jobbet, trotts allt.

Att gå in på arbetslöshetsmarknaden var uteslutet. Åtminstone i dessa tider med alla varsel som haglade som skurar överallt. På hennes jobb, som var en ganska stor arbetsplats, såg det ut som om att det inte skulle bli några varsel. Inget man kunde se ett tag fram över, konstigt nog. De hade sett en liten ned gång men man hade fler odrar än i slutet av 2007. Hur det kunde hänga ihop visste hon inte. På samma sätt som de kunde plusa på arbetstiden kunde de dra ner på arbetstiden utan att sparka någon. Ett litet tag åtminstone, när det väl böjade gå ner. Lönen var ungefär den samma. Detta gälle de som gick flerskift. Så förhoppningara var att ingen skulle behöva gå i framtiden. Alla höll tummarna för att det var sant.

Med försäkringskassans nya regler innebar det för henne att om hon går tillbaka till sitt jobb och blev sjuk igen fick hon ingen ersättning. Hon hade då förbrukat alla dagar man få. Visserligen kunde hon överklaga men hon ville jobba full och få full lön. Det liksom böjrade tryta på besparingarna hon hade. Reglerna sa att hade man använt sina dagar kunde hon inte bli sjuk i samma sjukdom igen. Hon kunde bara vara sjuk en gång i sjukdomen som hon hade. Sen var det stopp med ersättning.

En ledsen

Zeztin

Jagad av vargar

Zeztin rycktes ur sömnen. Det var en läskig dröm som väckt henne. Hon drömde att hon var ute och gick med en person sen kom det en flock vargar. De hade ingen päls utan såg mer ut som mördarsniglarnas slämiga ytre, svart/gråa i färgen. Personen som var med visade henne ett gamlat skjul som hon kunde göma sig i. Under tiden skulle han hämt hjälp. Zeztin gömde sig i skjulet. När hon stängde dörren upptäckte hon att det fanns lås på dörren men dörrkarmen saknade just vid låset. Hon fick hålla dörren stäng själv. När hon stod och höll i dörren hittade vargarna henne. Skjulet hade inget riktigt golv utan det stod direkt på marken. En varg började gräva sig in till henne. Det var där hon ryckte till.

Hon funderade på varför hon fick drömmen. Det berode på situationen som hon befann sig i. Efter sista rehabmötet kände hon en stor oro. Zeztin kände sig jagad av försäkringskassan, läkare, personalmannen och chefen. Det var flocken av vargar som jagade henne. Men hon kunde inte komma på vad det var för varg som var på väg att gräva sig in till henne. Om vargen kom in visste hon inte vad som skulle hända.

Oron fanns där fortfarand. Hur skulle det sluta?